Född 13 november 1782, död 2 november 1846, skald, lärd, prästman, ledamot av Svenska Akademien från 1819; jämför släktartikel Tegnér. Tidigt faderlös kom Esaias Tegnér till värmländskt bruksfolk och blev informator hos Christopher Myhrman d.y. (1751-1811), vars dotter Anna han gifte sig med 1806. Med Myhrmans hjälp studerade han i Lund och gjorde snabb karriär, blev 1805 adjunkt i estetik och 1812 professor i grekiska. Tidigt skrev Tegnér filosofiska dikter i 1700-talsanda men snart också, influerad av bl.a. Schiller, politisk lyrik. Bägge slagen ingick förening i "Det eviga", publicerad 1810, en hyllning till de eviga värdena. Kulmen i Tegnérs patriotiska diktning är "Svea", en lång dikt på alexandriner, följd av ett "dityrambiskt" parti. Med den vann Tegnér, sedan ett ryssfientligt parti ersatts av ett med en fredligare ansats ("att inom Sveriges gräns erövra Finland åter"), pris i Svenska Akademien 1811 och blev känd som diktare. Han tog intryck av Geijers göticism och publicerade i Iduna en rad dikter som vittnar om romantiska impulser: "Skidbladner", "Flyttfåglarna", "Prestvigningen" och "Skaldens morgonpsalm". Till denna tid hör "Sång till Solen" med sin tro på det skapande geniet och "Hjelten", som hyllar Napoleon, men även den populärt slagkraftiga "Karl XII".
Texten hämtad från NE. |
Esaias Peter Lukassontegnér
Sara Maria Tegnér
Födelse