Flensburg

Leonhard De La Rose

Persondiagram

Föräldrar

Far Födelsedatum Mor Födelsedatum
Laurentz De La Rose 1694-09-20 Marna Nilsdotter 1701-01-04

Partners

Partner Födelsedatum Barn
Anna Helena Schönborg 1724-08-08 Mariana Beata De La Rose

Personhändelser

Händelsetyp Datum Plats Beskrivning
Födelse 1723-01-20 Lund
Födelse 1723-01-20 Lund, Malmohus, Sweden
Vigsel 1745-09-18 Jönköping, Sweden
Sysselsättning Borgmästare i Skanör
Död 1784-04-21 Skanör
Död 1784-04-21

Anteckningar
Gift andra gången:
Levnadsbeskrivning
(I födelseboken kallad Linnert)
Annat födelsedatum 23/3 1723 Kallas Linnert i dopboken. I bouteckningen efter modern kallar han sig De la Rose, samtidigt som fadern och de andra syskonen enbart kallas Larose. Student i Lund 10 apr 1739. Auskultant i Göta hovrätt 1743 eller -44 och kommissarie där 26 okt 1745.. Inteckningsprotokoll i Jönköpings Dombok den 10/7 1749: Kommissarie de la Roses och hans hustru Anna Schönborgs samt svärmoder auditörskan Beata Bergmans utgivna köpebrev 15/6 1749 för dess på Tyska maden belägna gård till postinspektor Olof Fielkander för 850 dlr smt. Var 1749 - maj 1751 stadsfiskal i Lund men vantrivdes.Borgmästare i Skanör och Falsterbo 11 aug 1752, tillträdde 12 sep.(K. fullm. 8 dec 1761), Postmästare i Skanör 1767, tillika stadskassör, dykerikommissionär, postmästare 1768-1784.. Riksdagsman och ledamot av borgarståndet vid riksdagarna 1760-62, 1765-66, 1769-70, 1771-72, 1778-79.. och gjorde sig bemärkt som en inflytelserik medlem av det yngre mösspartiet samt säges vara författare till vår första tryckfrihetsförordning, den av år 1766 .Vid den första av riksdagarna (1760) föreslog han inrättande av ett postkontor i Skanör, som då var den enda staden i riket som saknade ett sådant, vilket inrättades 12 apr 1766 och öppnades 1 jan 1768 med sonen som postmästare. Till sin natur var han mycket häftig och låg i gräl såväl med kyrkoherden i Skanör som med sina rådmän. Död 1784-04-21 i Skanör (M). Gravstenen finns fortfarande kvar på Skanörs kyrkogård. (Delvis efter Olof Cronberg)
Farmodern Maria Haberegger var dotter till akademiboktryckaren i Lund Vitus Haberegger, vars rörelse fortsattes av sonen Abraham men i januari 1745 övertogs av Carl Gustaf Berling. (Se SBL och Henrik Berling).
Student 1739-04-10 i Lund (M).
Auskultant i Göta hovrätt 1743 eller -44 och kommissarie där den 26 oktober 1745. Var 1749 - maj 1751 stadsfiskal i Lund men vantrivdes. Blev borgmästare i Skanör och Fals-terbo 11 augusti 1752, tillträdde den 12 september. (Kungl. fullm. 8 dec 1761), Postmästare i Skanör 1767, tillika stadskassör, dykerikommissio-när och postmästare 1768-1784. Riksdagsman och ledamot av borgar-ståndet vid riksdagarna 1760-62, 1765-66, 1769-70, 1771-72, 1778-79, där han gjorde sig bemärkt som en inflytelserik medlem av det yngre mösspartiet samt säges vara förfat-tare till vår första tryckfrihetsförord-ning, den av år 1766 .Vid den första av riksdagarna (1760) föreslog han inrättande av ett postkontor i Skan-ör, som då var den enda staden i riket som saknade ett sådant, vilket inrättades dem 12 april 1766 och öppnades dem 1 januari 1768 med sonen som postmästare. Till sin na-tur var han mycket häftig och låg i gräl såväl med kyrkoherden i Skanör som med sina rådmän. Död den 21 april 1784 i Skanör (M). Gravstenen över familjegraven finns fortfarande kvar på Skanörs kyrkogård.
Rådhuset i Skanör är en en vånings tegelbyggnad på hög stensockel med en källare. Byggnaden kunde uppföras på initiativ av den driftige borgmästaren Leonard de la Rose. Han insattes i sitt ämbete 1752. Två år senare fick han domsrätt även över grannstaden Falsterbo vilket i praktiken, om dock ej formellt, innebar att de två förenades till en stad. Borgmästaren fick dock kämpa mycket hårt, till och med handgripligen, mot trilskande Skanörsbor som inte ville att de två städerna skulle utvecklas. Redan 1739 hade frågan väckts om byggande av ett rådhus i staden. Det var under ett möte med den s.k. "Allmänna rådstugan" i juli 1739 som borgmästaren Magnus Grise ville ha betalt för att han i sitt hem tvingades hålla stadens officiells mötesstuga. Av dessa uppkomna planer på ett rådhus blev emellrtid intet men strax före borgmästarens död finns bevarde uppgifter på att man avsatt en plats vid Lilla torg till "Stadsens Publique huus Byggnad af Rådstuwa med mera". Det var först med borgmästaren Leonard de la Rose som idén kunde bli verklighet. Det skulle dock dröja långt in på hans ämbetsperiod innan de trilskande stadsborna fick ge med sig. År 1772 lyckades borgmästaren, som hade fått säte i riksdagen som representant för mösspartiet, att få Kunglig Maj:ts beslut om att i hela landet insamla medel till ett rådhus i Skanör. Rådhuset vilar på grundstenar som uppgrävts från ruinerna efter det närbelägna Skanörs borg. Hösten 1774 var frågan uppe när borgarna ämnade påbörja stenbrytningen. Dessa ville dock inte göra arbetet gratis. Borgarna tvingades emellertid att under högljudda protester utföra stenhämtningen. I en skrivelse från landshövdingen, daterad 29 mars 1775, bifogades en ritning med beskrivning på den nya byggnaden. Vem som ritat rådhuset är dock inte känt. Murarmästare Beckström från Malmö och timmerman Johan Georg Lindgren från Ystad ledde själva byggnadsarbetet. För nedlagt arbete skulle den förra ha 860 Daler silvermynt, den senare endast 49 Daler silvermynt. Teglet fördes med båtar till staden. Rådhuset hade från början troligtvis endast halmtak. Detta ersattes senare, troligtvis 1819, av ett speciellt taktegel, kallat "bäversvanstegel". Formen är ett helt platt tegel, därav namnet. Rådhusets högtidliga invigning, som skedde den 24 september 1777, innebar en viktig symbolisk handling. Invigningen skedde i närvaro av "Landshöfdingen och Riddaren Thott" och underhållningen bestod av en "utaf Borgmästaren härstädes högädle Herr L de la Rose hållen oration". Den lilla staden ute på det vind- och sandpinade näset hade nu fått en offentlig byggnad där stadens styrelse kunde samlas. Den 16 dec 1933 avhölls i Skanörs rådhus Sveriges sista s.k. "allmänna rådsstuga". Denna urgamla sed, där allmänheten själva fick föra ordet, ersattes nu med att endast folkvalda fick yttra sig. 1948 återuppväcktes det medeltida s.k. Sankt Knuts Gille i Skanör. Gillet fick löfte att räkna det gamla rådhuset som sitt "hem" och man började snart återställa huset i sitt ursprungliga skick. En genomgripande restaurering gjordes 1979 då man invändigt tog fram rester efter äldre väggfärger. Man kunde också konstatera att rådhusets yttermurar från början haft en rosa färg. Skanörs rådhus är i dag bl.a. en populär plats för borgerliga vigslar.
Levnadsbeskrivning
(I födelseboken kallad Linnert)
Annat födelsedatum 23/3 1723 Kallas Linnert i dopboken. I bouteckningen efter modern kallar han sig De la Rose, samtidigt som fadern och de andra syskonen enbart kallas Larose. Student i Lund 10 apr 1739. Auskultant i Göta hovrätt 1743 eller -44 och kommissarie där 26 okt 1745.. Inteckningsprotokoll i Jönköpings Dombok den 10/7 1749: Kommissarie de la Roses och hans hustru Anna Schönborgs samt svärmoder auditörskan Beata Bergmans utgivna köpebrev 15/6 1749 för dess på Tyska maden belägna gård till postinspektor Olof Fielkander för 850 dlr smt. Var 1749 - maj 1751 stadsfiskal i Lund men vantrivdes.Borgmästare i Skanör och Falsterbo 11 aug 1752, tillträdde 12 sep.(K. fullm. 8 dec 1761), Postmästare i Skanör 1767, tillika stadskassör, dykerikommissionär, postmästare 1768-1784.. Riksdagsman och ledamot av borgarståndet vid riksdagarna 1760-62, 1765-66, 1769-70, 1771-72, 1778-79.. och gjorde sig bemärkt som en inflytelserik medlem av det yngre mösspartiet samt säges vara författare till vår första tryckfrihetsförordning, den av år 1766 .Vid den första av riksdagarna (1760) föreslog han inrättande av ett postkontor i Skanör, som då var den enda staden i riket som saknade ett sådant, vilket inrättades 12 apr 1766 och öppnades 1 jan 1768 med sonen som postmästare. Till sin natur var han mycket häftig och låg i gräl såväl med kyrkoherden i Skanör som med sina rådmän. Död 1784-04-21 i Skanör (M). Gravstenen finns fortfarande kvar på Skanörs kyrkogård. (Delvis efter Olof Cronberg)
Farmodern Maria Haberegger var dotter till akademiboktryckaren i Lund Vitus Haberegger, vars rörelse fortsattes av sonen Abraham men i januari 1745 övertogs av Carl Gustaf Berling. (Se SBL och Henrik Berling).
Student 1739-04-10 i Lund (M).
Auskultant i Göta hovrätt 1743 eller -44 och kommissarie där den 26 oktober 1745. Var 1749 - maj 1751 stadsfiskal i Lund men vantrivdes. Blev borgmästare i Skanör och Fals-terbo 11 augusti 1752, tillträdde den 12 september. (Kungl. fullm. 8 dec 1761), Postmästare i Skanör 1767, tillika stadskassör, dykerikommissio-när och postmästare 1768-1784. Riksdagsman och ledamot av borgar-ståndet vid riksdagarna 1760-62, 1765-66, 1769-70, 1771-72, 1778-79, där han gjorde sig bemärkt som en inflytelserik medlem av det yngre mösspartiet samt säges vara förfat-tare till vår första tryckfrihetsförord-ning, den av år 1766 .Vid den första av riksdagarna (1760) föreslog han inrättande av ett postkontor i Skan-ör, som då var den enda staden i riket som saknade ett sådant, vilket inrättades dem 12 april 1766 och öppnades dem 1 januari 1768 med sonen som postmästare. Till sin na-tur var han mycket häftig och låg i gräl såväl med kyrkoherden i Skanör som med sina rådmän. Död den 21 april 1784 i Skanör (M). Gravstenen över familjegraven finns fortfarande kvar på Skanörs kyrkogård.
Rådhuset i Skanör är en en vånings tegelbyggnad på hög stensockel med en källare. Byggnaden kunde uppföras på initiativ av den driftige borgmästaren Leonard de la Rose. Han insattes i sitt ämbete 1752. Två år senare fick han domsrätt även över grannstaden Falsterbo vilket i praktiken, om dock ej formellt, innebar att de två förenades till en stad. Borgmästaren fick dock kämpa mycket hårt, till och med handgripligen, mot trilskande Skanörsbor som inte ville att de två städerna skulle utvecklas. Redan 1739 hade frågan väckts om byggande av ett rådhus i staden. Det var under ett möte med den s.k. "Allmänna rådstugan" i juli 1739 som borgmästaren Magnus Grise ville ha betalt för att han i sitt hem tvingades hålla stadens officiells mötesstuga. Av dessa uppkomna planer på ett rådhus blev emellrtid intet men strax före borgmästarens död finns bevarde uppgifter på att man avsatt en plats vid Lilla torg till "Stadsens Publique huus Byggnad af Rådstuwa med mera". Det var först med borgmästaren Leonard de la Rose som idén kunde bli verklighet. Det skulle dock dröja långt in på hans ämbetsperiod innan de trilskande stadsborna fick ge med sig. År 1772 lyckades borgmästaren, som hade fått säte i riksdagen som representant för mösspartiet, att få Kunglig Maj:ts beslut om att i hela landet insamla medel till ett rådhus i Skanör. Rådhuset vilar på grundstenar som uppgrävts från ruinerna efter det närbelägna Skanörs borg. Hösten 1774 var frågan uppe när borgarna ämnade påbörja stenbrytningen. Dessa ville dock inte göra arbetet gratis. Borgarna tvingades emellertid att under högljudda protester utföra stenhämtningen. I en skrivelse från landshövdingen, daterad 29 mars 1775, bifogades en ritning med beskrivning på den nya byggnaden. Vem som ritat rådhuset är dock inte känt. Murarmästare Beckström från Malmö och timmerman Johan Georg Lindgren från Ystad ledde själva byggnadsarbetet. För nedlagt arbete skulle den förra ha 860 Daler silvermynt, den senare endast 49 Daler silvermynt. Teglet fördes med båtar till staden. Rådhuset hade från början troligtvis endast halmtak. Detta ersattes senare, troligtvis 1819, av ett speciellt taktegel, kallat "bäversvanstegel". Formen är ett helt platt tegel, därav namnet. Rådhusets högtidliga invigning, som skedde den 24 september 1777, innebar en viktig symbolisk handling. Invigningen skedde i närvaro av "Landshöfdingen och Riddaren Thott" och underhållningen bestod av en "utaf Borgmästaren härstädes högädle Herr L de la Rose hållen oration". Den lilla staden ute på det vind- och sandpinade näset hade nu fått en offentlig byggnad där stadens styrelse kunde samlas. Den 16 dec 1933 avhölls i Skanörs rådhus Sveriges sista s.k. "allmänna rådsstuga". Denna urgamla sed, där allmänheten själva fick föra ordet, ersattes nu med att endast folkvalda fick yttra sig. 1948 återuppväcktes det medeltida s.k. Sankt Knuts Gille i Skanör. Gillet fick löfte att räkna det gamla rådhuset som sitt "hem" och man började snart återställa huset i sitt ursprungliga skick. En genomgripande restaurering gjordes 1979 då man invändigt tog fram rester efter äldre väggfärger. Man kunde också konstatera att rådhusets yttermurar från början haft en rosa färg. Skanörs rådhus är i dag bl.a. en populär plats för borgerliga vigslar.
Gift andra gången:
Maria Beata Åberg. Född 1721.
Död 1800-09-08 i Malmö Sankt Petri (M).

Media

URL

Borgmästare Leonard de la Rose

Borgmästare Leonard de la Rose